31 januari
Det är alltid skönt att åka hem till Sverige över en helg, men denna gång är det lite annorlunda.
Jag har sett fram emot det, men jag har också fruktat för vad denna helg kommer medföra. Vilka känslor den kommer väcka, känslor jag aldrig förut behövt uppleva. Det kommer dessvärre inte vara den sista gången.
Imorgon begravs min kusin, och jag har lite smått panik inför detta.
Jag har aldrig varit på en begravning förut, jag har inte ens varit bjuden på en. Och det är jag glad och tacksam för, men samtidigt kommer detta bli en alldeles för tuff första gång.
En alldeles för ung, älskad människa har gått bort och jag vill inte att det ska vara sant! Jag vill inte fatta för jag är så rädd för hur det kommer kännas. Jag är så ledsen att jag aldrig kommer får träffa min älskade Wille något mer. Det är så orättvist.
Bara det att träffa alla imorgon, min pappa, faster, farmor, farfar, kusiner m.fl kommer bli så tungt, men samtidigt skönt.
Jag har ju varit ganska ensam här borta i Norge de senaste veckorna.
Men samtidigt är jag glad att jag valde att stanna kvar och jobba ist för att åka hem.
En annan jobbig sak är ju såklart även att min bror som är i Asien inte finns här hemma denna helg. Men alla i vår släkt vill så klart att han och Carro ska fortsätta sin resa och så får han sörja när han kommer hem igen.
Jag får som tur är se dom snart! Om 3 veckor på Bali!
