16.12.1975 - 15.01.2014
Älskade Wille!
Jag minns så väl den där sommaren för några år sedan. Du kände dig ensam så du bodde hos mig, mamma och Gurra ett bra tag och vi hade så kul ihop. Alla våra vänner älskade dig, du fick alltid alla att skratta och känna sig bekväma, och även om det du sa eller gjorde inte var speciellt kul så blev man alltid glad av ditt hysteriskt högljudda skratt!
Jag är glad att det skrattet alltid kommer finnas inom mig, för det kommer jag verkligen sakna.
På julafton kramade du om mig, grät en skvätt och frågade om jag inte kunde flytta med dig till nya lägenheten för du tyckte det var lite läskigt att bo själv efter alla år, "om det ändå vore så lätt, Wille" gav jag dig bla till svar och då fnissade du och sa "Jag älskar dig Emma".
Och jag älskar dig min bror! Det kommer jag alltid göra.
Du var så viktig för mig, och för så många andra.
En liten del av mig försvann med dig, och det gör så ont men det kommer snart bli bättre. Jag måste bara förstå först, för det gör jag inte än, och jag är rädd för hur det kommer kännas. Men jag vet att du kommer finnas för mig då!
Du har haft många tuffa motgångar i ditt liv men ändå har du haft humöret uppe så gott det har gått, och det beundrar jag.
Nu är du fri från allt ont, nu är du där du hör hemma. Och även om det innebar att du var tvungen att lämna oss, så känns det rätt för vi kommer att ses igen, och jag längtar så efter den kramen jag kommer att få då.
Tack för allt!
Jag minns så väl den där sommaren för några år sedan. Du kände dig ensam så du bodde hos mig, mamma och Gurra ett bra tag och vi hade så kul ihop. Alla våra vänner älskade dig, du fick alltid alla att skratta och känna sig bekväma, och även om det du sa eller gjorde inte var speciellt kul så blev man alltid glad av ditt hysteriskt högljudda skratt!
Jag är glad att det skrattet alltid kommer finnas inom mig, för det kommer jag verkligen sakna.
På julafton kramade du om mig, grät en skvätt och frågade om jag inte kunde flytta med dig till nya lägenheten för du tyckte det var lite läskigt att bo själv efter alla år, "om det ändå vore så lätt, Wille" gav jag dig bla till svar och då fnissade du och sa "Jag älskar dig Emma".
Och jag älskar dig min bror! Det kommer jag alltid göra.
Du var så viktig för mig, och för så många andra.
En liten del av mig försvann med dig, och det gör så ont men det kommer snart bli bättre. Jag måste bara förstå först, för det gör jag inte än, och jag är rädd för hur det kommer kännas. Men jag vet att du kommer finnas för mig då!
Du har haft många tuffa motgångar i ditt liv men ändå har du haft humöret uppe så gott det har gått, och det beundrar jag.
Nu är du fri från allt ont, nu är du där du hör hemma. Och även om det innebar att du var tvungen att lämna oss, så känns det rätt för vi kommer att ses igen, och jag längtar så efter den kramen jag kommer att få då.
Tack för allt!
