♡♡♡
Kommer på mig själv flera ggr om dagen då jag kikar in hos dig på Facebook. Kollar om någon av alla de som saknar dig har skrivit något. Kollar även Facebook chatten. Du kanske är inloggad.
Det har ju inte gått in än, du finns ju fortfarande här.
Jag kanske skulle önska att det blev mer påtagligt, men det blir det inte.
Ofta har någon skrivit till dig. Det blir som ett hugg i hjärtat att läsa, overkligt och alldeles för jobbigt. Men ändå fortsätter jag. Läser igenom vissa meddelanden till dig flera gånger om.
Även mina egna meddelanden till dig.
Efter du "försvann" har jag känt en längtan att få prata med dig. Varför kände jag inte så oftare innan?
Varför ringde jag inte oftare?
Varför?
Förut, när jag jobbade gick "Get here" igång på radion. Det tog inte många sekunder innan jag stängde av och fick panik.
Jag har försökt lära mig att lyssna på den igen efter begravningen, men det är tufft. Känslan jag får i kroppen är så olustig. En dag kan jag förhoppningsvis njuta av den fina låten, men inte än.
Puss älskade Wille.
