Värsta jag varit med om på länge.

Jag satt och cyklade mot döden, kändes det som.

Shit, trodde inte jag var så otränad ... Ingen kondis alls (rökningen, fy ... bra att jag slutat).
Jag märkte flera gånger hur jag satt där och cyklade och sa högt att nu spyr jag, nu dör jag, fan, helvete, gaaah. Bruden brevid mig skrattade åt mig samtidigt som hon flåsande sa "Kom igen nu, lite till, du orkar!" Och tro fan att jag gjorde det också, jag körde på som aldrig förr, Men det var flera gånger jag kände att snart får jag gå av och spy i närmsta papperskorg. Jag klarade mig från det, tack och lov. Hade varit lite pinsamt, även om vi inte var fler än 8 personer på passet.

Nästa måndag ska jag på detta passet igen, instruktören var tjejen jag träffade i torsdags och som jag ska träna med nu på torsdag och hon sa det när jag skulle gå "nästa måndag går det bättre, då orkar du mer!" Så nu är det bara att träna på så jag kanske inte känner riktigt samma dödångest nästa måndag.

Nu ska jag vila mina skakiga ben och sen ska jag göra mig iordning och gå till byporten och kika lite. Orkar inte sitta hemma.

pusspusss

saknar min älskade familj så mycket just nu!