Började 11 och det var endast 50 lunch så det var hur lugnt som helst.

Och dessutom känner jag mig jättepigg och kry idag så det är ju helt underbart.

När jag slutade vid 16 så fick jag ett ryck och tänkte att jag bannemig skulle promenera hem.

Sagt och gjort.

Visste att det var en bra bit långt, men jag anade inte hur långt.

1 timma tog det för mig att gå hem, men det var så skönt så det gör mig inget.

Hände dock en incident som var lite pinsam.

Jag går och ganska långt från mig kommer en man med en stor hund.

Jag tänker inte så mycket på det förrens hunden börjar springa rakt emot mig.

Jag får panik, ser hur mannen börjar springa efter hunden. Jag står helt ensam på en liten cykelväg med skog runt om mig, det är en bit mellan oss så jag hinner tänka ganska mycket. Mina tankar var "jag kommer dö, jag kommer dö, hunden kommer bita ihjäl mig, jag måste göra något, jag kan inte springa för hunden är snabbare, jag hinner inte långt" Ganska omedvetet slänger jag mig ned på marken och kryper ihop som en boll, drar luvan över ansiktet och tror att min sista stund är kommen.

Jag hade fel, som kanske märks. Jag känner och hör något snosa lite på mig, hör en manlig stämma som med ett litet fniss får fram " går det bra?"

Jag reser mig upp och skäms.

Han skrattar, jag skrattar och förklarar att jag faktiskt är rädd för hundar, speciellt stora och lösa.

Han ber om ursäkt och avslutar med att säga " min hund är väldigt snäll, han ville bara leka."

Jag fortsatte gå, skakig i benen rädd som jag var (och trött efter ca 45 minuters powerwalk ..)

Dessutom var jag helt snöig, kall och blöt efter att ha legat på marken och spelat död ..

jaja, jag tog mig iaf hem hel.

Nu ska jag snart käka lite middag med Carro.

Vi ska äta lasagne, mums.

Blir en lugn kvälll, men imorgon då taggar vi.

Först blir det Oslo och sen hem och dricka och så får vi se vad som händer.

pusss