Saknar
Sitter och läser mina gamla blogginlägg och fy vad jag saknar vissa tider.
Saknar på ett sätt att bo hemma, att bo med sina syskon, att vara i sommarstugan på somrarna, att ha nära till farmor, farfar och mormor.
Jag saknar att slippa vara så vuxen, att slippa ta ansvar.
Jag saknar skoltiden, saknar emma, jag saknar sommaren jag hängde med henrik&co i skattkärr hela tiden, saknar alla midsomrar hos faster Pia med släkten, saknar att vara hemma när alla fyller år.
Jag saknar när vi var i USA, jag saknar när vi var på gothia cup och gick på liseberg varje dag i en hel vecka, jag saknar alla gånger jag sjungt för tanterna i kyrkan.
Jag saknar allt just nu, allt som jag inte har här.
Känns så konstigt att tänka att jag aldrig kommer bo hemma igen. Jag kommer aldrig bo under samma tak som mina föräldrar, mina syskon.
Just nu är det så självklart för mig att jag bor här i Oslo och de bor hemma i Kd och att jag träffar dem kanske 1 gång i månaden. Men det känns lite tungt, just nu iaf.
Jag saknar dom varje dag, min familj, men man vänjer sig och det är först vid sådana här tillfällen som just nu som jag märker hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag uppskattar dem.
