growing older
Kom att tänka på mitt liv om 10 år.
Jag vill så mycket med mitt liv, så mycket som är svårt och långt borta, men jag tror inte på mig själv nog mycket för att jag ska klara det, och det suger att känna så.
Jag borde puscha mig själv till att göra allt jag måste innan jag kan börja satsa, men jag gör det inte. Jag trycker ned mig istället, tänker att det kanske är bättre att skita i det och leva livet nu, inte spara det till så jag vill, utan bara köra på nu med massa kul.
Men det vill jag ju egentligen inte. Jag vill både och, men det som är längre bort och svårare att få vill jag ju helst och på något sätt får jag panik av tanken på att det inte kommer bli av, bara för att jag inte tror nog på mig själv, bara för att jag är så jäkla feg!
Ibland känns det som att ingen tror på mig, ingen tror att jag kommer lyckas få min dröm gå i uppfyllelse. Men samtidigt så kan jag ju inte få folk att tro på mig, när jag inte ens tror på mig själv, eller hur?
Jag har en stor dröm, som så många andra. Saken är den bara att jag inte kan tänka mig att göra någonting annat med mitt liv, inte som jag känner just nu, och jag är livrädd för att sitta där när jag är 40 och tänka "Varför gjorde jag det inte? Varför var jag så feg?"
Det får inte hända.
Om jag bara börjar tro på mig själv så kommer jag klara det, då kommer jag klara vad jag vill.
Så enkelt är det, jag måste bara jobba på självförtroendet först, sen kommer resten av sig självt.
Fati skriver:Helt rätt Emma... Gör det du drömmer om... kan bara bli ett spännande äventyr! Det andra hinns med jag lovar... Jag tror på dig det hoppas jag du vet... Puss
