DAG 4 - Mina syskon
Gurra är mitt enda "riktiga" syskon. Vi har liksom samma mamma och pappa, vilket ni kanske fattar ...
Han är 17 år och världens goaste.
Va har varit jävligt olika genom åren och därav har vi bråkat en massa. Men nu de senaste åren har vi kommit riktigt bra överens. Vi har alltid kul tillsammans och han vet precis hur han ska få mig att skratta!
Skulle jag offra mitt liv för någon så vore det för honom. Helt säkert!!
Vi är som sagt ganska olika både till utseende och till personlighet.
Han har bruna ögon och blir nästan svart i hyn på sommaren.
Jag har blåa ögon och har lite svårare för att få färg. Jag blir mer gyllenbrun liksom.
Därför har många svårt att tro att vi är helsyskon. Den enda folk kan tycka att vi är lika genom är våra näsor, och möjligtvis humorn.
Till personligheten är han ganska stängd och reserverad medans jag är öppen och ganska framåt.
Världens bästa bror, definitivt! ♥
Wilma är min halvsyster, men jag ser henne såklart som ett helsyskon. Vi har samma pappa, men inte samma mamma.
Hon fyller 7 år nu i december och det är en bestämd liten flicka med en stark vilja.
Vi kommer inte alltid överrens och jag blir lätt trött på henne då hon har en enorm energi i stort sett hela tiden, jag har inte riktigt den energin och jag orkar inte alltid leka osv. Men det är helt underbart att bara sitta och prata med henne för hon har så mycket att säga trots åldern. Helt otroligt.
Jag längtar tills hon blir lite äldre när vi kan göra mer saker tillsammans.
Världens finaste lillasyster med bruna ögon och blont hår är hon absolut, och jag är så glad att hon finns!
Malte är mitt yngsta syskon, vi har inte heller samma mamma, men jag tar honom också såklart som mitt riktiga syskon.
Han är 2 år och har börjat prata mycket, väldigt mycket. Och det är så himla gulligt.
Han är så fin med sina bruna ögon och lockigt blont hår! En riktig sötnos.
Det är svårt att skriva mycket om Malte då han är så liten.
Jag menar, han är i den åldern så det man gör med hon är att leka i stort sett liksom. Och lyssna på honom när han pratar så gulligt som barn gör när de precis lär sig nya ord osv ..
Men det jag kan säga är ju att jag är oerhört glad över att han finns i mitt liv. Det finns liksom inte att han inte skulle göra det på ngt vis.
