Precis samma var det i Florida, men pa ett annat satt.

Sandy och Wayen hade jag ju redan traffat, och jag hade ett hum om hur de skulle bo, leva och vara mot mig. Men Rod och Barb har jag bara hort talas om via mamma som blivit rord direkt hon namnt deras namn och jag forstar henna for dom ar underbara.

Rod som vill att vi ska veta allt om Minnesota. Han vill att vi ska veta hur glad han ar att vi ar har, hur gad han ar att vi har fatt traffa hans barn och barnbarn, hur glad han ar att vi trivs. Han paminner oss ofta om att vi far saga - Shut up, nar vi inte vill att han ska beratta mer om alla olika sjoar som finns har och om all historia. Skulle han fa som han ville da skulle vi vara kvar har flera manader och spela cribbitsh och aka omkring i minnestoa och lara oss saker. Han ar ocksa valdigt orolig av sig, han bryr sig otroligt mycket. Han har jatteont i en hoft men han vill anda skjutsa omkring pa oss och ga omkring och visa oss saker. Han ar underbar.

Sen sa har vi Barb, goa, glada Barb som skrattar at allt hela tiden. Hon ar glad heeeela tiden. Och hon ar sa liten och sot. Hon vill att vi ska ha det roligt och att vi ska minnas denna resan som en rolig resa. Hon skrattar och far oss att skratta hela tiden. Hon lagar god mat och ar mysig. Hon ar ocksa uuunderbar!

Alla deras barn och barnbarn ar ocksa underbara och de har vi ocksa hort talas om mycket men inte trffat forrens nu.

Idag ar sista dagen i Minnesota. Vi ska sola, bada och shoppa. Och ikvall blir det middag med slakten har.

Imorgon ska vi aka bil i 6 timmar till Williams Bay dar vi sa vara hos slakt tills lordag da vi drar vidare till Chicago.

Om precis en vecka ar jag hemma och jag langtar. Jag saknar pappa saaaa mycket. Och alla kompisar, och jag saknar min sang, och var lagenhet och vart hus och helen och wilma och malte och farmor och farfar och mormor och utekvallar. Aven om vi har det hur bra som helst sa langtar jag hem nu alltsa, haha.

pusspusspuss